Detta är den text om OGU:s utbildningsenkät 2009 som snart kommer att publiceras i medlemsbladet.  

 

ST-läkarens vardag, en dans på rosor?

 

I år var 10-årsjubileum för OGUs utbildningsenkät, och för att fira detta med ett kliv in i det moderna livet, var den i år för första gången webbaserats. OGU har sedan år 2000 med två års mellanrum sänt ut frågor till Sveriges ST- och underläkare inom gynekologi och obstetrik som berör arbetsmiljö och utbildningsklimat på klinikerna. Materialet har legat till grund för vårt arbete inom OGU, och även kunnat vägleda underläkare till val av framtida arbetsplats. Enkäten belyser även könsfördelning, framtids- och forskningsplaner. Så håll i er – här kommer rykande färska siffror!

 

I Sverige finns 48 kvinnokliniker, varav 43 har ST-utbildning. Där samsas 310 ST-läkare och 41 vikarierande underläkare. I år var enkäten, som sagt, web-baserad och efter att ha blidkat teknink-gudarna, fick vi in 195 enkätsvar. Svarsfrekvensen blev således 55 %. Av dem som svarade var 84 % kvinnor, och 16 % män, genomsnittsåldern är 31-34 år för både män och kvinnor. Fördelningen har sett likadan ut sedan första enkäten år 2000. 43 % arbetar på universitetssjukhus, 39 % av männen och 44 % av kvinnorna. De flesta har ST-kontrakt, framför allt på universitetsklinikerna. Se diagram 1.

 

23 % har gjort sin grundutbildning i ett annat land, varav Tyskland är det mest representerade, följt av Irak, Danmark och Polen. De flesta har fått vikariera 4-6 månader i väntan på sin ST-tjänst, och av dem som svarade på enkäten hade 59 % gjort mer än två år av sin ST. Endast 9 % deltid, men 14 % har angivit att de önskar göra det. 44 % tar ut fortlöpande jourkomp, och 22 % önskar att det kunde. Den genomsnittliga deltidstjänsten är 82 %. Medellönen bland ST-läkarna ligger på 37000 kronor, och på universitetssjukhusen tjänar ST-läkarna i genomsnitt 34000 kronor. Se diagram 2. Kvinnorna har i genomsnitt en dryg tusenlapp mindre i lön i årets undersökning vilket är en förändring från förra enkäten 2008 då männen hade i genomsnitt 270 kr lägre lön än kvinnorna. Siffrorna visar inte att löneförhandling påverkar lönen påtagligt. Det påverkar inte heller hur nöjda ST-läkarna är med sina löner – 49 % är missnöjda med sin lön.

 

Introduktion, kan det vara så svårt?

 

Väl på arbetsplatsen upplever 65 % att de fått tillräcklig introduktion för att förbereda dem på kommande arbete, medan 4,5 % anger att det helt saknas introduktion på arbetsplatsen. Glädjande är dock att 91 % har en namngiven ST-ansvarig på kliniken, och 79 % har regelbundna utvecklingssamtal. Tyvärr har 20 % angivit att de inte har utvecklingssamtal, vilket är oacceptabelt många. 98 % av dem med ST-tjänst har en handledare, och 69 % av handledarna har formell handledarutbildning. Vi träffar våra handledare i genomsnitt varannan månad, eller 6 gånger per år. Tyvärr har endast 30 % avsatt handledartid.

 

Utbildning, är vi på rätt väg?

 

80 % har intern eller regional utbildning, genomsnitt 1,6 timmar/vecka. Dessvärre har endast en knapp fjärdedel angivit att de har schemalagd inläsningstid, trots att många fler har detta inskrivet i sitt ST-kontrakt. Drygt hälften har möjlighet till 6-10 kursdagar per år, 3 % stackare har inge dagar alls. Vad som är än mer oroväckande är att 25 % anger att nya ST inte implementeras på kliniken! Av dessa arbetar 13 % på universitetssjukhus!

 

En återkommande fråga gäller intresset för specialistexamen. 69 % har angivit att de önskar skriva, och 68 % har betald inläsningstid. Således har specialistexamen ett fortsatt stort söd bland ST-läkarna trots den nya målbeskrivningen där det ligger mer fokus på kontinuerlig kunskapsutvärdering och feedback .

 

Jämställdhetsplan, behövs det på en kvinnoklinik?

 

Vi tillbringar alla stor del av vår tid på vår arbetsplats, och den sociala arbetsmiljön är minst lika viktig som den akademiska. I förra enkäten (2008) hade antalet män som kände sig diskriminerade pga kön drastiskt ökad, varför vi i årets enkät fokuserade extra mycket på detta. Nedslående nog hade denna siffra ökat både bland kvinnor och män från 14% till 29%, med fördelningen 65 % män (63% år 2008) och 35 % kvinnor. En dryg tredjedel upplever sig diskriminerade framför allt av läkarkolleger och barnmorskor/sjuksköterskor. Man framhäver stereotypa uttalanden, sämre hjälp och samarbete från övriga personalgrupper, och uttryck av bristande respekt som mest bevärande. Detta leder enligt svaren bland annat till bristande självkänsla, sämre självförtroende och högre stressnivå på arbetsplatsen. Det leder även till funderingar på att byta specialitet hos en tredjedel av dem som svarat på enkäten, lyckligtvis har endast 3 % allvarligt övervägt detta. Man efterlyser en mer synlig jämställdhetsplan på kliniken, och ett tydligt ställningstagande i ledningsgruppen vilket många upplever sviktar. Dessutom föreslås att problemet tydliggörs för alla personalkategorier på arbetsplatsen, samt att större fokus sätts på teamtänkande, istället för ett individbaserat sådant.

 

Forskning, ett fritidsintresse?

 

Ett annat område enkäten belyser är forskning bland ST-läkarna. 15 % av dem som svarade forska idag, en knapp tredjedel planerar att disputera. 17 % finansierar sin forskning via ALF-medel, 14 % via stipendier eller externa medel. Skrämmande mycket forskning på egen tid alltså – är detta rätt taktik av arbetsgivare att stimulera framtidens medicin undrar man. Lyckligtvis verkar det ännu finnas hopp, 50 % av dem som inte forskar har svarat att de ämnar börja senare, alternativt ännu inte funnit lämpligt projekt.

 

Det är också glädjande att se att vi i större utsträckning engagerar oss i ARG-arbete. I årets enkät uppger 8 % att de är aktiva i en AR-grupp, jämfört med 4,5 % i förra enkäten. Även andelen som vill engagera sig har ökat från 39 % 2008 till 43 % i årets undersökning. Så det är fritt fram för AR-grupper att visar upp er – här är er chans!

 

Vad lärde vi oss denna gång?

 

Tyvärr ser det alltså fortsatt ut så att vi utsätter framför allt våra manliga kolleger för ett stereotypt tänkande som leder till dålig arbetsmiljö. Vi tillbringar fritiden med att förkovra oss, på arbetstid finns ingen tid för detta. Vi får dessutom inte ta ut fortlöpande ledigheter i den mån vi önskar. Däremot verkar vi trivas ganska bra ändå, eftersom endast ett fåtal överväger ett byta av specialitet, och en dryg tredjedel kan tänka sig en chefsposition i framtiden.

 

Årets enkät har återigen satt hjulen i rullning – mycket har förbättrats, ännu mer kvar att göra. Hur ser det ut på din klinik? ST-läkare gör din röst hörd hemma, och ni andra – var en aktiv del av utvecklingen av en ännu bättre ST-utbildning. Det är trots allt framtiden ni hjälper till att forma!