Den senaste OGU-enkäten visade att forskningsintresset bland landet ST-läkare inom gynekologi och obstetrik minskat från 25 till 17 procent. 41 procent av de som svarade på enkäten arbetar just på universitetssjukhus. Inte ens här var intresset ökande.

Någon kanske säger att det enbart är en tillfällighet. Tyvärr visar statistik från andra källor på samma sjunkande trend av yngre forskande läkare. Enligt SYLF har antalet läkare som är forskningsaktiva inom medicinsk fakultet i relation till antalet utfärdade legitimationer per år sjunkit från 30 procent 1996 till enbart 11 procent 2006. 200-250 läkare disputerar varje år och vanligast är man mellan 40-45 år gammal vid disputation. Endast 9 procent är yngre än 40 år.

Enligt SYLFs enkät 2008 forskar 23 procent av ST-läkarna. 7 procent har forskat men hoppat av och 70 procent forskar inte. När det gäller finansiering så kommer 44 procent från stiftelser (vilket ju inte är vare sig sjukpenning- eller pensionsgrundande), 29 procent kommer från anslag, 29 procent finansierar sin forskning via fritiden, 20 procent är doktorander och 20 procent får sina pengar från annat håll. Lika dåligt är det inom vår specialitet enligt OGU- enkäten. Av de 17 procent som forskar, gör hälften det på sin fritid. Endast 3 stycken av dem som svarade på enkäten (228 stycken av landets 322 ST-läkare) innehar en forskar-ST.

Finns det något intresse hos samhället att vända trenden? Svaret är ett stort rungande JA. Forskarutbildade läkare behövs för att bygga broar mellan naturvetenskapliga upptäckter och vardagsjukvården. Vidare är det till gagn både för den enskilda patienten och för samhället i stort att läkare är utbildade i kritiskt tänkande, är delaktiga i teknik- och kunskapsutvecklingen och i att sprida kunskap vidare. Att yngre läkare disputerar är självklart viktigt då det tar tid att bygga upp en egen forskargrupp och att lära sig driva egen forskning framåt. Socialstyrelsen vill stimulera till forskning genom att disputerade ST-läkare som uppfyllt alla delmålen och andra villkor kan få specialistkompetensbevis efter 4 ½ års tjänstgöring under handledning, oavsett tidpunkt eller ämne för disputation. I en enkätundersökning gjord av Vetenskapsrådet 2003, om forskningsintresset hos läkarstudenter och AT-läkare, har det framkommit att 50 procent av studenterna (på termin 7) och 70 procent av AT-läkarna vill kombinera kliniskt arbete med forskning. Intresset för forskning tycks således stiga under utbildningens gång. Som främsta motiv anger båda grupperna att forskning ger stimulans och variation i arbetet.

Finns det ett intresse bland ST-läkarna att vända trenden? Svaret är ja. Enligt OGUs enkät är 72 procent av dem som inte forskar intresserade av att börja forska. Även SYLFs enkät från 2008 visar att hälften av Sveriges ST-läkare har intresse i att börja forska.

Hur kan vi vända trenden? I enkätundersökningen gjord 2003 av Vetenskapsrådet var de tyngsta argumenten mot att ägna sig åt forskning en ökad arbetsbelastning och dålig ekonomisk kompensation. En dålig löneutveckling är således en starkt bidragande orsak till att många aktivt väljer bort forskning. Till skillnad från den som väljer en renodlat klinisk karriär, innebär forskningsåren för den forskande kollegan en garanterad ekonomisk förlust. Således skall forskningen inte vara en nackdel lönemässigt.

Detta är något som även SYLF tagit fasta på. I sin nya forskningspolicy slår de fast att alla medicinare som forskar skall ges möjlighet att bedriva forskningen inom ramen för en anställning och att läkare med forskar-ST skall få motsvarande ”specialistlön” efter fem års ST-tjänstgöring. Med tanke på hur stor vår specialitet ändå är kan man verkligen fråga sig varför endast 3 stycken av 228 ST-läkare som svarat på OGU enkäten innehar en forskar-ST?

Kanske kan den nya målbeskrivningen för ST-läkare, där 10 veckors vetenskapligt arbete troligen kommer att ingå, på betald arbetstid givetvis, leda till en förändring och vända trenden så att vi får fler forskande yngre doktorer än färre. Att forska under ST, på arbetstid, är något att sträva efter!

Ylva Carlsson fd Forskningsansvarig inom OGUs styrelse,

ST-läkare KK Sahlgrenska Universitetssjukhuset